Modet på 1800-talet har varit minst sagt omväxlande. Det började i början av seklet med Empiren som inspirerades av Napoleons hustru Josephines klädsel med den högt skurna midjan rakt under bysten. Empiren var dock inte särskilt
långlivad och höll bara på att pryda folket fram till 1820-talet, även om den verkar betydligt större och beaktansvärd, tack vare alla filmer med Jane Austens med karaktärer som Mr Darcy och Elisabeth Bennet. Klänningarna under Empirens era var ganska genomskinliga och slutade vid fotknölarna. Oftast var de vita och man hade istället någon färgglad hatt eller kort bolerojacka som bröt av och kontrasterade. Puffärmar fanns i stort sett på varenda klänning.
Männen i sin tur hade korta jackor, gärna med frackliknande bakdel, höga stövlar och ridbyxor med hög midja samt hattar i all sin prakt. Man kallade honom dandy. Med modet följde också en oerhörd hövlighet, varpå det till och med ibland kan vara svårt att förstå dialogerna från den tiden om man inte är insatt.
Rokokon nummer 2
Under 30 år från 1840-1870 följde den andra rokoko-perioden. Här var det krinolinen och korsetten som var nyckelplagg och flera kvinnor dog till följd av kvävning eller genomborrade organ för att de snördes åt så hårt.
En hybrid av stilar i slutet av seklet
I slutet på 1800-talet var det en stilblandning inom modet som är mycket vacker att beskåda. Man lade krinolinen åt sidan och behöll korsetterna, urringningarna blev spetsiga och accessoarer som solfjädern och parasollet blev en statussymbol. För första gången användes färganalysen i modet och blondiner och brunetter fick alla sina personlige stylister och smakråd inför de färgval som borde tas i anspråk. Ljushåriga kvinnor klädde sig i blått medan brunetter var mer vågade damer och bar starkare färger.