I alla tider har människor behövt skyla sig med mer eller mindre plagg, ända sedan de blev människor. Till en början var dock kläder inte samma sak som de är idag och syftet var inte detsamma. Visserligen var de till för att skyla de mest väsentliga kroppsdelarna och för att inte frysa men det individuella modet samt kroppsformat mode var det inte tal om. Man använde det man kom över i naturen, såsom björnskinn, löv, djurhudar eller flätat gräs.
Dock har människan alltid velat pryda sig på ett eller annat sätt och av olika
anledningar. Det kan röra sig om tänder som rasslar för att skrämma iväg djur, om grenar som binds samman eller om djurben som hängs både i öronen eller runt halsen för att snygga till stenålders-outfiten. Man målade sig även ofta med färger som antingen kom från naturen och blandades ut med vatten eller från blod av jagade byten för att inge en skrämmande känsla.
Mode under Jesu tid
När vår Frälsare kom till världen (vad man vet) så var det lite mer täckande kläder eller tygstycken som man svepte om sig. Inga direkta former fanns utan man tog stora tygstycken och band samman dem med remmar. Kvinnor och män klädde sig likadant och det fanns ännu inga direkta kläder att ha på sig. Dock var det vanligt att man prydde håret med kransar från myrtel eller andra växter när man ville fira något särskilt.
Vikingatiden
Några århundraden senare blev de tygstycken som folk svepte om sig för att hålla värmen, lite mer avancerade i form av att man började klippa ut mönster som på ett mycket enkelt sätt efterliknade kroppens konturer. Det var dock inte de avancerade mönster som finns i Burda eller i dagens modeindustri och som man lär sig på modeskolorna, utan helt enkelt en form som l
iknade en människa som ställer ut sina armar, sedan klippte eller skar man till formen utefter denna ställning. En för framsidan och en för baksidan och sedan var det bara att hitta en vass, tunn benbit och någon typ av tråd för att sy fast de båda tygstyckena med, och vips så hade man en tröja eller en ”klänning”. Mönsterkonstruktionerna och sömnadsteknikerna var således ingen raketforskning utan man tog det man kom över och gjorde det så enkelt som möjligt.
Det individuella modet föddes
Det var inte förrän på medeltiden som man började se sig om efter mer komplicerade plagg som också skulle avslöja vem man var som person. Nu började även det kvinnliga respektive det manliga modet ta fart och man började visa upp sina attribut för att förföra eller framhäva sina former. Även samhällsklasserna var noga med att visa upp så att alla skulle veta vilken status man hade.